Ja då var det dags…
Efter att vi ägt det fina lilla torpet på Källänget 9 i fem år så tar vi nu adjö. Eller försöker ta adjö i alla fall. För nästa vecka kommer det upp försäljning. Kom gärna på visningen – oavsett om ni tänker köpa eller inte. Utgångspriset är satt till 190.000kr
Så vad har vi gjort under dessa fem år. Ätit sockerkaka, bullar och burkmat. Solat, badat och duschat. Plockat blåbär, kottar och grenar. Grillat både ute och inne. Byggt kojor, vedskjul och påhittade stängsel (det sista främst med den yngsta i familjen). Sovit, vilat och snarkat. Haft gäster och varit ensamma. Och framförallt njutit av tystnaden.
Just tystnaden har varit dessa absolut största fördel. Okej, ibland cyklade det någon förbi på vägen men då ser man ju knappt skallen på dem i alla fall. En enstaka bil per dag kanske också. Men inte mer än så.
Men det blev också till viss del tystnaden som fick oss att gå vidare. Huset ligger helt ensamt i skogen och har passat utmärkt att komma till som en oas efter stressiga arbetsdagar. Men för en femåring är det inte helt lika kul när det inte finns bad, lekplats, el eller andra barn i närheten. Till viss del landar det där. Till viss del att vi vill vidga vyerna. Skulle någon erbjuda ett byte mot en stuga nära en annan stad än Gävle (då får vi nog betala lite mellan också) så kan det absolut vara ett alternativ. En stuga man kan ta bilen från och komma till en annan stad. Gjorde vi utflykter från vår stuga kom vi till vår hemstad – så vi gjorde inga utflykter…
Än så länge finns den inte på hemnet. Men det kommer.