Det gick fort – väldigt fort.
Vi bestämde oss i början av en vecka att vi skulle sälja stugan. Kontaktade en mäklare som kunde komma ut på fredagen. Veckan efter kom annonsen ut och eftersom det inte var något speciellt visningsdatum så fick spekulanterna höra av sig till mäklaren och boka egna visningar. Några dagar senare var det visning och samma vecka hade vi sålt stugan. Tjopp – så var det gjort.
Känns lite konstigt ändå. Vi har haft den i fem år. Vi har målet, putsat, fejjat osv för att få den snygg. Nu när gården är plattare, huset är rödare, trädgården finare och man träden bortare – så säljer vi.
Men livet har sin gång och så är det.
Då var det bara en ska kvar att göra. Deklarera. Ja inte i år men nästa år. När det är gjort så kan vi lämna den stugan helt bakom oss. Så frugan letade upp massa gamla kvitton och slog ihop alla summor vi lagt ut. Målet var ju att inköpspris och renoveringskostnad skulle komma upp i vad vi sålde stugan för. Då slipper vi vinstskatten.
Jo,då – min kära revisor gjorde sin läxa bra. En hundring där, en tusenlapp här osv. Det är ju knappast så att man spar alla kvitton för varenda litet utlägg man gör under åren. Men jo då, nog lyckades hon helt okej. Efter ett pussel av kvitton landade hon på att det saknades kvitton för 500kr. Av köpesumman är en väldigt liten procent. Det är klart att vi kan ju betala vinstskatt för den summan. Om vi inte räknar schablon – för då räcker det gott och väl ändå.
Hörde med mäklaren och han radade upp saker vi kan dra av för som vi inte har kvitton för. Men eftersom man kan bevisa – typ med foton – att det faktiskt är gjort så kan man dra av det ändå.
Så ett plus/minus spel där alltså haft en stuga gratis i fem år. Det får ändå ses som ekonomiskt helt okej. Men det är knappast pengarna som styr. Nu ska de användas till att hyra stugor nära vatten, nära lekplatser, nära glasskiosker och turistupplevelser. Det är vad som väntar nästa sommar.